Hallo !!
Hallo, alla glada ! ( Och ni andra...)
Kolla gärna in min nya hemsida : http://livetmedgud.123minsida.se/
Där kommer jag enbart att skriva om den kristna tron, altså inget personligt, om man säger så...
Tänkte nämligen skillja litegrann på det.
Här på bloggen kommer jag fortsätta skriva om lite av varje....
VI hörs...
Fun .....
If rabbits went to heaven, then I think this would be it.
SO true !!
;))
You need to be on more than just Santa's list....
Varmt !
Vem behöver gå till gymmet för att svättas, när man har en stooor gräsmatta att klippa?
Våran tomt är stor, över 6000 kvm. och allt går inte att klippa med åkgräsklippare, tyvärr....
Kansje jag kan hyra ut gräsmattan, till folk som inte har råd att gå till gymmet?
17.maj !
I en dag som denna, Norges nationaldag, ( om nu någon missat det...) känns "hemlängtan" extra stor...
Även om jag bott i Sverige över tjugo år nu, så bankar mitt norska hjärta lite extra i dag! :))
Livets efterrätt ....
Ja man brukar ju kalla barnbarnen det, "livets eftererätt" ( känns som jag är ungefär 95 år gammal när jag andvänder ett sådant utryck...) ;)
Iallafall, jag har haft min lilla "efterrätt" hos mej nu i tre dagar....Den lilla mannen väckte mej första morgonen klockan halv 6 ( !! ) I min värld är denna tiden på dygnet mitt i natten! Jag försökte med allt för att han skulle slumra en stund till...Men, icke sa nicke! :( Dagen hade tydligen börjat...Sen så begravde han sin arma mormor under en hög med tecken , kuddar och gosedjur....Stön!
( Tack Gud för kaffe, jag säger nu det! )
I dag fick jag "sovmorgon" till halv sju, haha...!
Det finns ju liksom ingen "mjukstart" på denna ungen heller, liksom! Ett halvt sekund efter att han har öppnat ögonen, är det full rulle..( med andra ord totalt olik hur jag fungerar på morgonen..)
Det finns ju liksom ingen "mjukstart" på denna ungen heller, liksom! Ett halvt sekund efter att han har öppnat ögonen, är det full rulle..( med andra ord totalt olik hur jag fungerar på morgonen..)
Men, kul har det varit att rå om honom litegrann....( vi har ätit oss fördärvade på glass....) Men, nog känns det att man lever....
Att hetsa upp sej i onödan.....
Ja,det är ju nåt som jag är mer eller mindre expert på....
Det kan i princip vara vad som helst...Men, i ett par veckor nu, har jag gått och inbildat mej att jag varit mer eller mindre alllvarligt sjuk! Pga. en ständigt återkommande undersökning vi kvinnor gör , upptäckte sjukvården en liten avvikelse , som dom bad mej kolla upp genast...Detta satte självklart genast i gång det i mitt huvud...
Jag googlade hej villt på detta problem, och hittade masser av troliga orsaker till det dom hittat! :(
Jag läste den ena tragiska bloggen efter den andra om kvinnor som dött just i detta, och jag lyckades nästan skrämma mej själv från vettet...(Och självklart "kände" jag alla symtom som gick att känna...)
I dag hos specialisten, fick jag ett ganska lugnande beskjed ; får nog hänga med några år till ! Dom skal kolla upp mej igen om tre månader, men min oro är obefogad, enligt läkaren...
( ja, jag är tyvärr en liten hypokondriker)
Livet är värdefullt ! I moegon skall vi hämta mitt lilla barnbarn, 6 år, som skall vära hos oss i tre dagar!
Förbereder mej på att kliva upp myyycket tidigt dessa dagar, då denna lilla mannen är oförskämt morgonpigg..!
Mördade sin syster, får fyra år !!
Följande är från Aftonbladet i dag, 7.,,maj.
Sådana här händelse kan får mej att se rött!! Sista meningen i denna artikeln säger man ."Barn skall inte sitta i fängelse" Barn?? Gärningsmannen var gammal nog att vet att handlingen var fel!
Hundra kvivhugg fick hon, han får fyra ( ? ) års sluten ungdomsvård! Vad i hela fridens namn är detta för mesigt straff???
När skall man börja ta dessa flickornas behov av skydd på allvar???
"Maria, 19, mördades med över hundra kniv- och saxhugg i sin lägenhet i Landskrona i april i fjol.
Hennes lillebror dömdes till åtta års fängelse för hedersmordet.
Men i dag ändrades straffet i hovrätten – till fyra års sluten ungdomsvård.
Hovrätten finner att bevisningen för att brodern är mördaren är mycket övertygande. Precis som tingsrätten slår man också fast att motivet var att återupprätta familjens heder.
Straffvärdet för dådet motsvarar, enligt hovrätten, livstids fängelse. Men eftersom brodern vid mordtillfället ännu inte hade fyllt 17 år anser man att straffvärdet bör sättas ned till sex års fängelse, vilket motsvarar fyra års sluten ungdomsvård.
Advokat Elisabeth Massi Fritz, målsägandebiträde till offrets syster, är nöjd med att hovrätten ännu tydligare än Lunds tingsrätt slår fast hedersmotivet och att mordet föregåtts av viss planering. Hon ser domen som ett tecken på att rättsväsendet är på väg att klarare se den problematik som många ungdomar i Sverige lever med.
– Så jag är extra nöjd med tanke på alla dem som faktiskt utsätts för hedersbrott, säger hon.
I domen skriver hovrätten att gärningen tydligt är en reaktion på den 19-åriga kvinnans "sätt att leva och önskan att själv bestämma över sitt liv". Rätten pekar även på att brodern tidigare hotat sin syster och menar att han haft en beredskap att begå mordet när ett lämpligt tillfälle dök upp.
Massi Fritz är hård i sitt omdöme om att varken polisen eller kammaråklagare Magnus Larsson i utredningen kunnat slå fast något hedersmotiv.
– Det är på gränsen till tjänstefel, säger hon.
Den dömdes försvarsadvokat, Urban Jansson, ser hovrättsdomen både som framgång och besvikelse.
– Besvikelse förstås eftersom min klient ju förnekar gärningen, men ändå blir dömd. Vi har inte nått fram när det gäller bevisvärderingen, säger Jansson.
Han tycker däremot att det är bra att det fängelsestraff som tingsrätten dömt ut av hovrätten omvandlas till sluten ungdomsvård.
– Jag är glad över att man slår fast att barn inte ska sitta i fängelse."
Citat slut !
The difference between dogs and cats !
Det där med åldern.....
"Middle age: The time when your finally get your head together !
THEN YOUR BODY STARTS FALLING APPART!! "
I dag har vi varit i väg och firat min äldsta dotter.Hon har kommit upp i den aktansvärda ålder av 29 ( ? !!? ) år....Jag kan inte för bara mitt liv, begripa detta faktum, altså!!
HUR kan det hänga ihop? Jag är ju själv bara sisådär "25 "....?
Helskumt, är vad det är...
Vi har ju sådana vidriga speglar på våra garderobsdörrar i sovrummet.Och varje morgon så vaknar jag, och möter blicken till en varelse från yttre rymden.....!
Jag fullständigt HATAR dessa spegeldörrarna! Dom avslöjar det bistra faktum, att jag inte ÄR 25 år längre ! :( Men, sanningen är ju den, att mitt huvud och min kropp är inte överense! I huvudet är jag inte äldre än 25, kansje..Jag känner mej inte äldre än så.
Jag skulle önska att jag hade den "livsvisdomen/erfarenheten" som jag enda har i dag, för 25 år sedan..Då skulle saker och ting vara annorlunda, det är säkert och visst.
Men livet kommer tyvärr aldrig med en färdig manual till nån av oss.Vi måste leva , och göra erfarenheter, goda och dårliga sådana.Och har vi tur, får vi chansen att godtgöra för dom dårliga!
Jag är ju inte samma människan i dag, som jag var för tjugo år sen, tack och lov...
Vissa saker och ting i huvudet, själen och livet i största allmenhet, har äntligen kommit på plats, fallit till ro.Det är så skönt att erfara detta nu, efter alla år av turbulens och katastrofer..Tex. att känna att jag nu kan finnas till för mina älskade flickor, när dom behöver mej, känns så bra..
Sen, om jag tycker att dom som är i min egen åder, ser så hemskt gamla ut...Det är en annan sak! ;))
Fniss....! ;)
;)
Japp, så här kan det nog vara iblandt, ja...
Fast man istället skulle vilja lägga sej ner, och dra nåt gammalt över sej...!
Jag är iallafall tacksam för att jag inte behöver bära allt själv....
"Jesus sa: kom till mej, alla ni som arbetar och bär tunga bördor, så skall jag ge er vila"
Matteus 11.28
Förlåtelse..
Förlåtelse kan vara svårt....Att släppa det faktum att nån har gjort en fruktansvärt illa..Det är ju inte alltid man vill förlåta heller! Jag läste denna definisjonen av "förlåtelse" :
"Förlåtelse innebär att man återinsätter den personen som begått oförrätten mot oss i den ställning denna hade innan oförrätten begicks"
Altså, vi skall inte tillägna människan nån skuld längre.Vi är inte längre bittra för det som hänt, innerst inne.
Så svårt detta kan vara, så ohyggligt svårt! Men att förlåta beyder ju inte att vi förringer den oförrätten som begåtts emot oss..Jag tror man behöver göra det även för sin egen del, därför att bitterhet och oförsonlighet, kan vara som "cancer" i själen.Den äter upp oss, om vil låter den växa fritt..
Om jag skall vara riktig ärligt, så finns det människor i mitt förflutna som jag har svårt att förlåta, mycket svårt...Det finns även några som jag har förlåtit , som jag har släppt...Dom har inget grepp om mej längre.
Den människa som jag har svårast att förlåta, är mej själv...Jag vet att då "säger jag emot" Gud, som säger att han "har förlåtit alla mina synder, för sitt namn skull" Jag kämpar med detta, och Gud är min hjälp!
Han påminner mej ständigt om sin nåd, och förlåtelse....
Människor förtjäner kansje inte förlåtelse dom kansje inte ens bett oss om förlåtelse för det som dom gjort mot oss? Men, vi kan förlåta endå, om vil vill !..Förlåtelse är ingen känsla, utan det är ett beslut som vi tar!
Jag vet att Gud ser vår vilja att förlåta, och han hjälper oss..
Det allra största beviset på förlåtelse, gav ju Gud ! Han ger den allra mest syndtyngda människan förlåtelse, om hon kommer till honom! Ingen synd är för "svår"...
Det allra största beviset på förlåtelse, gav ju Gud ! Han ger den allra mest syndtyngda människan förlåtelse, om hon kommer till honom! Ingen synd är för "svår"...
" Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss." Psalm 103,11-12
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss." Psalm 103,11-12
Kärlek....Förkastelse...
Jag är övertygad om att en människas allra djupaste längtan, och behov, är kärlek....
Att bli älskad, utan förbehåll, och utan krav...Får hon intte uppleva detta, fyller hon tomrummet som uppstår med annat. Kansje alkohol, tillfälliga sexuella förbindelser, droger, vad som helst duger. Jag vet, jag har varit där....
Jag har alltid känt att jag har ett "tomrum" inom mej, en desperation, en ångest över att inte få uppleva denna typ av kärlek...När jag var yngre fyllde jag detta tumrummet med lite av varje.Inget av detta var bra för mej...
Iblandt har jag knutit an till männniskor på ett alldeles felaktigt sätt...Jag har antigen höjt dom till skyarna, eller så har dom inte varit värd smutsen under mina fötter......Från den ena ytterligheten till den andra...
Min självbild har varit så trasig, att om människor behandlat mej bra, så har jag undrat vad det har varit för fel på dom....( visste dom inte hur "knäpp" jag var, liksom...)
Bara vid blotta misstanken att nån tänkte överge mej, kunde jag "flippa" ut helt...Absorberas helt av ångest, och all logisk tankeförmåga var plötsligt ett minne blott!
Så illa är det inte längre, tack och lov....Fast, rädslan att bli övergiven finns fortfarande hos mej.Men, jag har med tiden lärt mej att känna igen dessa tankerna , när dom knackar på...Och att avvisa dom!
Orden längst upp, är från Korintierbrevet i bibeln..Det beskriver den typ av kärlek som Gud har.
Altså den fullkomliga kärleken..Den typ av kärlek som endast finns hos Gud !
Det är underbart med kärlek från människor.Men, den kärleken är ofullkomlig, människor kan svika en! Guds kärlek är av ett annat slag.Den är evig och oförändlig. Den kommer aldrig att avta, eller förminskas.....
Men detta är ingen "mesig" kärlek...Om man jämför Gud med en bra, jordisk förälder, så vill denna också skydda, fostra och lära sitt barn det bästa.Sån är även Gud mot sina barn! <3
Rom.8.
Rom.8.Duger nån??
Det finns nåt som retar mej mer än jag vill erkänna! Nämligen all denna utseendehets / fokusering som finns lite överallt! Överallt!! Och alltid, nästan utan undantag, är det tjejer/kvinnor som det skall ändras på!
( Visst, jag har påverkats av detta jag med, var så säker, de som känner mej, vet...)
Men, det hindrar inte att jag har detta lååångt upp i halsen nu!
Och alla dessa tv-program som handlar om att man skall "göras om" ! Aldrig någonsin får man höra att man duger som man är! UTAN att man har det senaste modet på sej....Nej, här skall det lyftas, sminkas och fixas så det står härligare till!
Har du en rynka??? Ve och fasa! ( Det är en svår synd ! ) Är du över" 25?" ( Skäms på dej, också!! ) Här är det ungdomlighet som gäller... Skiter du ärligt talat i det senaste modet? ( Uch på dej! )
Varför "måste" man ha det senaste i klädesväg? Vem har förresten rätt att bestämma vad som är snyggt och modernt? Det börjas ju redan i lågstadiet, denna hetsen! Man "får" inte se annorlunda ut , då blir man allas hackkyckling! Stackars barn, i dag...Som inte har föräldrar som har råd att köpa det senaste inom mode...Det är inte lätt att gå emot strömmen, om man är liten...
Och all denna eländiga reklam!! Tex. för rynkkrämer och dylikt....Där står en ung snärta, kansje "max 25," och gör reklam för dessa...( skall man tro att man blir lka snygg som henne, om man köper dessa krämerna? ) ;)
Detta jagande efter ett ungdomligt utseende! Varför gör man det? Är det på nåt sätt "fult" att bli lite äldre?
( Jag skulle gärna vilja se ut som tjugo själv....)
Jag har funderat mycket på detta, på rädslan så många har för att se gammal ut.Rädslan för rynkorna, när dom börjar dyka upp! Jag tror att i grund och botten, kansje, denna rädslan bottnar i fruktan för döden..
Rynkor/åldrandet säger en ju att tiden går. Och iblandt går den väldigt fort, känns det som..Kansje vill man stoppa tiden, genom att försöka se yngre ut? Jag vet inte....
Självklart är det bra att göra det bästa av det man har, utseendemessigt.Men, de allra flesta har inte, vare sej generna eller pengarna, för att ständigt hålla sej fräch/snygg och ung ! Det är en ohygglig stress att ständigt vara missnöjd med sej själv, att ständigt villa ändra på sej ..
Jag är inte själv specielt förtjust i mina rynkor, jag pratar lika mycket till mej själv, och jag är arg på mej själv, för att jag känner så!
Jag läste nåt ett bra citat:
"Klaga inte över att du blir äldre! Det är en ynnest, som inte är alla förunnat....."
Att vara gift med en bonde....
Ja, att vara gift med en bonde, så här års, betyder i princip att jag aldrig ser honom...! :(
Vårbruket är i full gång, och jag är gräsänka! :( Skittråkigt...
Denna helgen har vi ( dvs.jag ) våra lånebarn.Vi har varit iväg på min mans jobb, och tittat på små, nyfödda lamm!
Sååå sjukt söta, nästan så att jag villa ha med mej ett hem..!
Just nu sitter vi och kollar på filmen "flykten från hönsgården", riktigt spennande, ju....
Sen blir det godnatt, både för ungar och tant! :))
Lite katter.....
Kärlek! <3
Värma nosen! ;)
Är det detta som kallas "skönhetssömn" ?? :)
Tiden....
Funderar på detta med tiden....På hur ofta jag misbruker den.
På vad slags ord jag inlandt andvänder om den: "Slå ihjäl den!" ( ? ) "Fördriva den!"
För väldigt många människor är tiden begränsad, mycket begränsad...Den är utmätt för dem,
de vet att för dem, tar den snart slut..Dessa skulle ge vad som helst för att få lite mera av den...
Medans jag "slår ihjäl den....." Eller fördriver den. Som om den vore nåt oönskat....
Nåt som jag vill bli av med !
Så fruktansvärt snett detta är, så orättvist...Och så otacksam man kan vara, iblandt!
Jag, personligen, tror det blir på detta sättet, när vi har för mycket fokus på oss själva, vårt eget liv och våra egna problem! Så är det ofta för mej, iallafall.Får faktisk "predika" för mej själv iblandt (dock inte högt..) att nu är det dags ( igen ) attt skärpa till sej !
Tänker liksom att "där framme, där skall det hända grejer, där skall jag ta tag i saker och ting", osv.
Men, så var det detta med nuet då, att det är faktisk allt vi har ! I detta livet ..Nuet....
"Lär oss tänka på hur få våra dagar är, för att vi skall få visa hjärtan." Ps.90.12
En liten ängel....
I dag har jag träffad en liten kille, som stal mitt hjärta, fullständigt...!
Var hemma hos en bekant och fikade..Denna hade hos sej, just då, ett syskonpar som är jourhemsplacerade. Jag har träffad dessa barnen förut, en gång.
Denna lilla killen, som bara är en liten bebis, var den gosigaste jag träffad på länge..Så tillitsfull,ville vara så nära det bara gick... Satt i mitt knä och gosade, och rev i mina örhängen!
Denna lille älsklingen har någon varit fruktansvärt ond emot....Man har skakad honom så illa, att han fick tre hjärnblödningar! :( :( Totalt obegripligt, och outhärdligt att tänka på....Jag kan inte begripa detta, en sådan ondska.. Men,trots detta är han i dag så otroligt tilitsfull och god...Detta pga. att någon öppnade sitt hem för honom, och gav honom trygghet och kärlek...
Lilla hjärtat...Jag själv, skulle inte klara av att ta emot en sådan liten en...Skulle må alldeles för dårlig då man blev tvungen att lämna tilbaka dem igen...Man har ju bara dessa barn till låns, vissa längre än andra, men endå..Man kan bara hoppas att dom människor som tar beslut angående dessa barn, tar rätta sådana..!
Har jag missat nått??
Har jag missat nåt? Har våren blivit inställd,utan att jag har hört om det??
Jag börjar tyvärr att misstänka att det ligger till på det sättet..Här lyser våren iallafall med sin frånvaro! :(
Inte ett grönt löv att skåda..Några stackars påskliljor som vågat sej upp ur den kalla marken, huttrar förtvivlat under en buske.....
Nästan så jag känner mej frestad att strunta i räkningarna denna månaden, och istället åka iväg!
Nånstans dit solen skiner......För det gör den värkligen inte här!!!
Underbar sång....
Dessa sånger är alldeles underbara att lyssna på....Specielt tycker jag om den första av dom, "no more night",
ett underbart hopp för de kristna att se fram emot....
Vackert !
Tiden...
Jag tycker att tiden går så mycket fortare numera...Förut upplevde jag det inte på det sättet!
När jag var yngre tror jag aldrig att jag tänkte sådana tankar alls...Tankar på hur otroligt kort tiden är, hur fort den går, och hur snabbt den kan ta slut för en! Så där gick man väl inte och tänkte nära man var yngre?
Dessa tankerna kommer till mej, varje gång jag läser i nyheterna ,om olycker osv....Där nån stackars människa fått sätta livet till...Denna människa tänkte nog inte den morgonen hon klev upp, att i dag är det min sista dag på jorden"...Och bra är väl det, för inte kan man gå rundt ständigt med såna tankar, då blir man ju endast deprimerad..Men, vi behöver vara medvetna om att det kommer en evighet....
När vi lever livet med evighetsperspektiv blir det mer värdefullt.
Bibeln säger så här om detta :
"Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet." Psalm 90,12
Vi behöver förstå, att våra liv här på jorden endast varar en mycket, mycket kort tid.Om vi jämför med evigheten, som vi alla en gång skall träda in i...I evigheten har ju tiden, som begrepp, upphört att finnas.Där räknas inte tillvaron i dagar, månader och år.Där lever vi bara nu ! I all evighet...
Obegripligt kansje att förstå, men bibeln säger att "Gud har lagt evigheten i människans hjärta" Pred.3.11
Det betyder att längst in i varje människas hjärta, finns det en förnimmelse av evigheten, nåt som säger henne att livet inte tar slut den dagen hon lämnar denna värld...!
Så därför borde det vara viktigare för oss vart vi skall tillbringa evigheten, än hur "lyckade" vi kan bli här på jorden, kanse matriellt osv..Livet här är så kort, evigheten är...lång!
"En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken. När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav. Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom." Psalm 103
Jag kan känna nån slags "sorg" när jag tänker på att detta livet tar slut
Detta är mänskligt,. vi är ju människor,även om vi är kristna! Mest av
allt känner jag nöd, nöd för människor i min närhet.I första hand för min
familj, mina barn! Jag vill alla skall mötas igen, efter detta jordelivets
slut! Bara vid tanken at det inte skulle bli så gör mej livrädd och för-
tvivlat!
Jesus är det eviga livet! Den människa som tror på honom, har det eviga
livet inom sej, och vid livets slut möts hon av Guds kärlek och hans nåd!
Hon får altså leva i all evighet tilsammans med honom, som är livets
källa! Skaparen själv.
"Jesus svarade henne;jag är uppståndelsen och livet,
Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör" Joh.11.25
Vi bestämmer altså här i livet var vi skall tilbringa evigheten!
Gud vill att alla
människor skall bli frälsta, och få insikt om sanningen!
Meningen med livet ....
Följande är hämtad från "Newtonbloggen"
Det finns en mening med ditt liv !
För många känns det logiskt att vårt ursprung säger oss något om meningen med våra liv. Om man är fast övertygad om att evolutionsläran ger oss sanningen om livets ursprung, ligger det därför nära till hands att i samma lära söka svaret på livets mening. I föregående inlägg citerade jag en evolutionsbiolog som sagt att ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. Det var den mening han själv kunde se baserat på det ursprung som han trodde på.
Enligt Bibeln har du istället ditt ursprung i Gud. Eftersom du har ditt ursprung i en tänkande individ så finns det en tanke med din existens. Dina mänskliga föräldrar kunde inte planera att du skulle födas. Även om de hade önskat sig ett barn och blev mycket glada att få träffa dig, så visste de inte att det skulle bli just du. Men Gud, som redan är i framtiden, visste att du skulle födas och har sedan han skapade de första människorna sett fram emot den dag då du tog ta ditt första andetag. Du var planerad!Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara. Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv. Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok! – Ps 139:14-16
Dessutom är du en avbild av Skaparen själv (1 Mos 1:27). Som sådan skapades du med ett särskilt syfte: Du är skapad till kärlek och gemenskap med andra människor och med din Skapare. Han tänker dock inte tvinga någon att uppfylla sitt syfte. Därför är det du själv som väljer om du vill leva det liv som Gud har planerat för dig. Han längtar efter att du ska göra det. Han vill att du ska leva livet!
Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. - Joh 10:10
Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till … Vi har vårt ursprung i honom. - Apg 17:27-2
Följande länk är från samma blogg.Den handlar om evolutionsteorins "mening med livet"
http://newtonbloggen.wordpress.com/2013/02/15/sager-evolution-nagot-om-meningen-med-livet/
"Jag är vägen, sanningen och livet.INGEN kommer till fadern utan genom mej!" Joh.14.6
:)
Frågor....
Jag tror de allra flesta människor har frågor, obesvarade sådana, till Gud...( vare sej de tror på honom eller inte! )
Kansje har man frågor som man "kräver" svar på, innan man vill börja tro på Gud..Kansje man kräver bevis på hans existens? Kansje man vägrar tro på en god Gud, när världen ser ut som den gör i dag?
Kansje man har obesvarade böner, som har "stulit" deras gudstro från dem? Man hade kansje förväntat sej att livet skulle bli på ett helt annat sätt än vad det faktisk blev...Man har blivit bitter, både på Gud och människor.
Jag tror att jag själv har legat och surat i varje "dike" som finns, när det gäller den kristna tron..Jag har varit så bitter, så arg, så oförstående på Gud, att jag nästan har struntat i allting...
Varför blev inte mina allra innerligaste böner besvarade? Varför dog min mamma, när jag bad om att hon skulle bli frisk, och gilla livet? Varför "drabbades" jag av såna svåra depressioner och psykisk ohälsa, varför fick mina barn lida så, pga. detta? Varför gjorde inte Gud så att jag blev "frisk på ett sekund?" Varför?
Dessa frågorna har spelats upp i mitt huvud som enn gammal skiva med hack i, gång på gång, i åratal...
Och fortfarande har jag inte alla svar! Troligen får jag heller inte alla svar under min livstid,
Men, en gång får jag svaren...
"Nu ser vi en gåtfull spegelbild,*men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del,men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd."
1.kor.13.12
Nu förstår jag endast till en del,men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd."
1.kor.13.12
Jag tror det ligger i människans natur att vilja veta allting.Att förstå alltings sammanhang ! Att kunna kontrollera
sitt eget liv.Det är svårt att erkänna att man inte kan det...Det finns saker man inte vet,, eller förstår.
Jag förstår fortfarande inte varför mitt liv blev som det blev..Varför vissa böner förblev obesvarade..
Men, faktum är att jag mer har försonat mej med detta nu ! Det upptar inte hela min tankevärld längre...Och bitterheten har inte längre ett sådant svidande grepp om mej.( bara det är ett under i sej...)
Ser jag i mitt livs "backspegel" kan jag enda se Guds hand över mitt liv..! Han har varit med mej.Det har bara tagit en annan vändning än vad jag hade "tänkt ut! " ;)
Sen till den människa som "kräver" att Gud skall bevisa för henne att han finns, innan hon kan börja tro på honom:
"Det man kan veta om Gud är uppenbart blandt dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt..."
Rom.1.20
Rom.1.20
Skapelsen vittnar, talar om att det finns en Gud ! För den människa som har en gnutta ödmjukhet i hjärtat, hon inser att nån måste stå bakom denna skapelsen! Att den inte kan ha kommit till av sej själv...
Varför finns ondskan då, om nu Gud är så god? Onskan är ju frånvaron av Gud..Människor vänder Gud ryggen, vill inte ha med honom att göra, och Gud tvingar sej inte på nån enda människa..
Gud är god, och han gör endast godt! Inget ont kommer från honom:
"Bara goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker." (Jak. 1:17)
Bibeln säger att den tid vi lever i, är ond.Det kan vi väl hålla med om...Men, också att den som tar sin tilflykt till Gud, är trygg, oavsätt vad hon går igenom i livet..
Och en dag, skall all ondska ta slut:
"Gud skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."
(Uppenbarelseboken 21:4)
(Uppenbarelseboken 21:4)
Våga tro på Gud, våga tro att budskapet om Jesu försoningsdöd gäller dej, personligen !
Trött och filosoferande..
Jag har nyss bäddat ner lånebarnen, som vanligt efter mycket tjafs....Letat efter borttappade gosedjur, snuttefiltar och jag vet inte vad ! Gubben har med lagt sej nu, så nu är det bara jag och katterna vaken....
Jag gillar dessa kvällar i ensamhet, även om dom är kortare nu när vi har barnen här.Jag bör ju vara litegrann vid medvetande i morgon, åtminstone...
Jag försöker räkna mina välsignelser ! Vad jag har att vara tacksam över i mitt liv...( blir alltid lite "filosofisk" så här, på kvällen) Dessa välsignelserna är flera än jag alltid är medveten om!
Det allra största, och mest värdefulla, är att jag är ett barn till Gud , jag får tillhöra honom, trots den jag är.
Sen, mina barn är en annan välsignelse, jag är så vansinnigt lycklig för att jag har dom, att dom finns. <3
Mitt lilla barnbarn är också en som jag älskar till vansinne... <3
Och inte att förglömma min älskade gubbe ! Han borde fått en medalj för att han stått ut med mej ialla dessa år (eller är det möjligtvis tvärtom? )
Det är nyttigt för mej att tännka så här iblandt..
I morgon skall vi ut och sparka boll med dom små livet.....! Det blir nog bra, med min kondition! :(
Bilder....
Min vackra dotter....Och så jag !
Ida, älskad och saknad ! <3
Selma <3
Funderar....
Bön...
Bön, bön till Gud, har alltid varait nåt som jag har tänkt masser på, "kämpat" mycket med, ( korkat, ja...), läst en hög med böcker om, ( mer eller mindre bra sådana...) och jag har även känt bönen som ett krav...
Böckerna som jag läst om bön, har varit ungefär så här: "Gör si och så, be si och så, så blir det si och så...."
SUCK !! Har det funkat då? Absolut inte !! Snarare har dom gjort mej stressad, irriterad och full av krav och känslor av mislyckande...
Bönen har altså blivit en "börda", nått som jag måste "klara av", för det gör ju alla kristna, liksom, dom ber ju!!
Jag har bara inte fattat hur man gör!
Troligen beror det på att jag inte har fattat hur Gud är, vem han är !
Tänk om mina egna barn tänkte på det sättet? Du milde tid, vad jobbigt jag skulle tycka att det var, om dom kom till mej med böcker, böcker där det stod hur dom skulle prata med mej? VAD dom skulle prata med mej om...
Tänk om dom upplevde tiden vi pratade med varandra som nåt dom "bara var tvungna till, för jag är ju enda deras mamma , och barn "måste" prata med sin mamma"?
En sådan relation vill inte jag ha till mina barn! Jag vill dom skall komma till mej för att dom VILL vara med mej!
Jag vill dom skall komma till mej frivillig, utan att dom känner nån slags tvång från min sida..
Faktum är, att jag tror inte att Gud ser så väldigt mycket annorlunda på sin relation till sina barn !
Han vill vi skall komma till honom fär att vi älskar honom, att vi älskar att vara med honom. Han vill inte vi skall komma till honom och presentera en "flott" bön, med massa tjusiga , inlärda ord...
Det behöver inte vara flotta, "andliga" ord.... Vi kan prata med honom helt naturligt, som till en älskad pappa..
Som bara väntar på oss, och vill umgås med oss...
Vi kan aldrig imponera på honom med våra böner....
"Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det." Matt.6
Jag tror vi kan komma som vi är, andvända vilka ord vi vill, och Gud förstår varje ord , för han läser vårt hjärta !
Lite sötchock ....
Vilken underbar liten tjej...! Man blir ju bara glad av att lyssna på detta ! :)
Känlor, känslor...och känslor!
Varför skall man vara en sån vansinnig känslomänniska?? Iblandt är jag så less på det, att jag knappt vet vart jag skal ta vägen med mej själv..Och alla känslor...
Troligen har jag alldeles fför mycket tid att fundera på saker och ting.Och då är det ju så lätt att jag halkar in på "förbjudna områden".( läs: depp..) Jag har ju inget "vanligt" arbete nu, även om jag skulle ge vad som helst för att hittta ett..Dessa växer ju , som bekant, inte på träd.Specielt inte för "damer" i min ålder....! ;) det är ju inte ens lätt för ungdomar att hitta nått...
Det enda jag vet jag kan få i jobbväg, är att åter börja köra bildistrikt/tidningar på nätterna.Detta gjorde jag i många år, och det sabbade min nattsömn totalt ! Och iom. att vi är kontaktfamilj varannan helg, kan jag inte börja med det, heller..
Iblandt går ju mina tankar på högvarv...Allt i huvudet går på högvarv...Känslorna mal och mal och mal...Deppet knackar på, jag vägrar öppna för det! Det knackar på igen...Jag gläntar litegrann på dörren, och IN kommer eländet..!! Ja, en kristen kan självklart också få "besök" att "deppeländet"...Vi är inte vacinerade mot sådant, vi heller..Men, det är så mycket lättare för mej att ta upp kampen mot detta numera.
Men, känlomänniska har jag alltid varit, på godt och ont...Jag kan överreagera, förstora upp saker, och inte minst innbilda mej att andra tycker på ett sätt dem kansje inte alls gör..( oftast gör dem det inte..)
".Känn ingen oro och tappa inte modet" (Joh. 14:1, 27)
Detta sa Jesus, det säger han till alla människor.Jag behöver höra det varje dag...för har han sagt det, behöver jag inte göra det..Enda gör jag det! :(
Och varje gång drar Gud upp mej från depp-träsket!
